Tandlossning är en inflammatorisk sjukdom som främst drabbar den vävnad som håller fast tanden.

Denna vävnad består av små mikroskopiska trådar som fäster tandroten till käkbenet. Tandköttet skyddar den känsliga övergången till benet. Om bakterier och matrester får ligga kvar runt tänderna kan de tillsammans med kalksalter i saliven bilda tandsten och orsaka inflammation i tandköttet. Detta leder till att tandköttet ömmar och blöder lättare. Ibland bryter inflammationen ner även tandens fäste. Benet runt tanden drar sig sakta tillbaka och mer tandfäste försvinner. En tandköttsficka har bildats. Sakta blir fickan djupare vilket skapar plats för mer tandsten och fler bakterier. I slutskedet när nästan allt ben runt tanden försvunnit blir tanden lösare. Inflammationen är nu omfattande och vanligtvis uppstår svullnad och värk. En obehandlad tand med djupa fickor betraktas snart som ett främmande föremål av kroppen. Så småningom stöts tanden ut och lossnar. Tandköttet kan då växa över benet och infektionen försvinner. Men en tand har gått förlorad.

Tandlossning är vanligtvis ett långsamt växande problem. Det kan ta många år innan de allvarliga symptomen i form av svullnad, värk och lösa tänder uppkommer. Därför är det viktigt att upptäcka och behandla denna sjukdom i tidigt skede. De vanligaste symtomen för begynnande tandlossning är bla lättblödande och ömmande tandkött, återkommande dålig andedräkt och svullet tandkött som varar.

Mer än var tionde person i Sverige drabbas av tandlossningssjukdomar. Tandsten, dålig munhygien, rökning, stress, ärftliga faktorer och vissa sjukdomar är faktorer som kan göra att tandlossningen påskyndas.